Skinka, köttbullar och sill, det är julbordets absoluta favoriter. Men när hela världen blivit vårt skafferi förändras även julmaten. Sushi med risvin, skaldjursjulbord med hummer och champagne eller svenskt julbord till sjöss, nu kan vi välja ¬julbord efter eget tycke och smak!

Julbordet står dukat, överdådigt och grant. Det är röda dukar, många tända ljus och omsorgsfulla juldekorationer. Ingenting saknas när kameran glider över sillen, laxen, det kallskurna, köttbullarna och skinkan. Runt det gigantiska köksbordet har hela familjen bänkat sig, hembiträdena såväl som husets patriark. Ingenstans skildras drömmen om julbordets fröjder mer konkret än i filmen Fanny och Alexander. Vid det här julbordet möts hög som låg. Den långa hösten är över. Festen kan börja. Firat jul har vi svenskar gjort ända sedan vikingatiden. På hösten fylldes förråden med mat inför vintern. Om man nu firade jul, som vi menar med julfirande, fanns i alla fall gott om kött, bröd, och öl på bordet! Kanske är vår tids skinka en kvarleva från vikingagillets fläskfrossarfest när grisen slaktades? Av grisen blev ju såväl skinka, korvar, pressylta, revbensspjäll som grisfötter. Inte heller är det helt omöjligt att tänka sig att köttspadet användes som ”dopp i grytan”.

Julen en generös tid på året

För länge sedan så drack vikingarna jul, det vill säga ett nybryggt starkt öl i stora mängder! En del forskare tror att julen en gång i tiden var förknippad med midvinterblot, det vill säga en offerfest under vinterhalvåret, då man slappande av och roade sig rejält. Och under medeltiden åt man såväl lutfisk som festgröt till julen. Lutfisken tillagades av torkad sej, torsk eller långa och lades sedan i blöt innan man kokade den. En tradition som troligtvis kom från den medeltida katolska julfastan då man lät bli att äta kött. Den som hade pengar kokade sig risgrynsgröt, medan den fattige fick nöja sig med en gröt kokad på mjöl och mjölk.

Fläskkött, smör, gröt och eget öl – så såg julmaten ut genom århundradena hos bönder, likaväl som hos fint folk.  Bönderna runt om på landets bondgårdar inledde julkalaset med ett dopp i grytan till lunch, medan resten av julmaten dukades upp till kvällen. Och det skulle givetvis vara det bästa huset kunde förmå. För att på så sätt visa att man hade pengar men även att man var generös. Ju rikare man var, desto fler rätter skulle serveras! Men man åt inte upp alla rätterna på julbordet, en del skulle stå kvar som prydnad. Julhögen, brödhögen med olika slags bröd, sovel, smör och även grishuvudet lämnades kvar på bordet under hela julhelgen.

Även gårdens skyddshelgon, hustomten skulle ha sitt. Han skulle ha en tallrik julgröt för att känna sig uppskattad. Att visa omtanke har länge varit en självklarhet under den svenska julen. De som kom på besök fick alltid smaka av gårdens julmat. Även hos rikemansfolk handlade julmaten om jämlikhet. Alla fick vara med och njuta av det goda på bordet. Ofta tog man dopp på stående fot i det välstädade köket. På kvällen njöt man vanligtvis av julmaten som var kvar. Det var också hos bättre bemedlat folk som trenden uppstod att lägga en mandel i risgröten. Den som fick mandeln skulle bli gift – om man inte redan var det förstås.

Klassiskt julbord en trend

Intresset för julbordet blev allt större under 1800-talet. På det klassiska julbordet skulle det vara mycket mat på bordet och det skulle vara rikt utsmyckat med porslin, band, girlanger och julprydnader i rött och grönt. Det var också under 1800-talet som man tog in julgranen och jultomten i hemmen. Men det riktigt överdådiga julbordet blev på modet först under början av 1900-talet. Husmödrarna hade fullt upp med att göra kalvsylta, stoppa korvar, lägga in sill, rulla köttbullar, baka vörtbröd och annat bröd, tillaga skinkan, ordna med godsakerna, ölet och juldekorationerna. En heltidstjänst var det under de här dagarna, utan tvekan. Men när kvinnorna klev ut i arbetslivet fanns det inte längre någon tid för korvstoppning. Att köpa färdigt blev det vanligaste alternativet, för drömmen om julen levde fortfarande kvar. Under 60-talet blev vi mer hälsomedvetna, medan det under 70-talets jular mera handlade om solidaritet och att tillbringa så liten tid som möjligt i köket. Skinka på burk var ingen ovanlighet på julbordet, hur hemskt det än både låter och kan smaka!

Traditioner som kommer igen

Pendeln svängde dock, som tur var, nuförtiden lever drömmen om det ”klassiska” svenska julbordet starkare än det någonsin har gjort. Det ska gärna vara traditionellt, men lite hälsosammare, med både internationella inslag och skräddarsytt efter vars och ens smak. Julbordets tio i topplista stavas för det mesta: skinka, sillinläggningar, köttbullar, prinskorv, Janssons frestelse, gravad och rökt lax, julkorv, rödbetssallad, sillsallad och kalvsylta. Rätter som många julbordsgäster tror är gammal tradition. Men det är faktiskt bara korven och syltan som är riktigt gamla traditioner. Resten av rätterna har under de senaste 100 åren smugit sig in på julbordet. Många av dem känns dessutom igen från det klassiska svenska smörgåsbordet. Det är väl inte helt otroligt att tänka sig att julbordet om hundra år kommer ha förändrats ytterligare.